Svensk ordbok 2009, webbversion
korka
[kår`-]
verb ~de ~t
kork·ar●ofta med partikel, särsk.igen, till
sätta kork i
flaska
hush.korka (igen/till) flaskanhäll den heta saften i flaskan och korka genast○äv. bildligtutfarten korkades igen efter olyckankorka (igen/till) ngtsedan 1734Subst.:vbid1-215428korkande,
vbid2-215428korkning