Svensk ordbok 2009, webbversion

korka [kår`-] verb ~de ~t kork·ar●ofta med partikel, särsk.igen, till sätta kork i flaska hush.korka (igen/till) flaskanhäll den heta saften i flaskan och korka genast○äv. bildligtut­farten korkades i­gen efter o­lyckankorka (igen/till) ngtsedan 1734Subst.:vbid1-215428korkande, vbid2-215428korkning