Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
kori·andern●en hög, flockblomstrig ört med aromatiska frukter
odlad som krydd- och medicinalväxt
bot.○äv. om kryddansedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. koriander; av lat. corian´drum med samma betydelse; av grek. kori´annon med samma betydelse, till kor´is ’vägglus’ (med tanke på växtens lukt)