Svensk ordbok 2009, webbversion

korian´der substantiv ~n kori·andern●en hög, flock­blomstrig ört med aromatiska frukter odlad som krydd- och medicinal­växt bot.○äv. om kryddansedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. koriander; av lat. corian´drum med samma betydelse; av grek. kori´annon med samma betydelse, till kor´is ’vägg­lus’ (med tanke på växtens lukt)