Svensk ordbok 2009, webbversion

korg [kår´j] substantiv ~en ~ar korg·en●flätad behållare med hand­tag vanligen av ngt natur­material; att bära i el. för förvaring hush.korgflätningkorgmakarebärkorgcykelkorgspånkorgsykorghand­målade korgarhon packade en korg med mat­säck för ut­flyktenhon kom gående med en korg på armen○äv. med ton­vikt på inne­hålletlunchkorg○äv. om annat före­mål som är till­verkat på samma sätti sammansättn. korgmöbelkorgstol○äv. om liknande före­mål i annat materialvanligen i sammansättn. blomkorgbröstkorghisskorglinbanekorgmunkorgpapperskorg○äv. om den viktigaste, korgliknande an­ordningen på en basketbollplanen korg (ngt), en korg (med ngt)få korgen (av ngn)få av­slag på sitt frieri (till ngn)om man​ till slut vågade han fria men ty­värr fick han korgen ge ngn korgenge ngn av­slag på hans frieriom kvinna​ flera män friade till Garbo men hon gav dem korgen lägga alla ägg i samma korgseägg 1 sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. korgher; av lågty. korf med samma betydelse; trol. av lat. cor´bis ’korg’; betr. idiomen (från början av 1600-talet) jfr ty. einen Korb bekommen (efter bruket att sända friaren en korg som tecken på av­slag)