Svensk ordbok 2009, webbversion
[kår´j]
substantiv ~en ~ar
korg·en●flätad behållare med handtag
vanligen av ngt naturmaterial; att bära i el. för förvaring
hush.korgflätningkorgmakarebärkorgcykelkorgspånkorgsykorghandmålade korgarhon packade en korg med matsäck för utflyktenhon kom gående med en korg på armen○äv. med tonvikt på innehålletlunchkorg○äv. om annat föremål som är tillverkat på samma sätti sammansättn.
korgmöbelkorgstol○äv. om liknande föremål i annat materialvanligen i sammansättn.
blomkorgbröstkorghisskorglinbanekorgmunkorgpapperskorg○äv. om den viktigaste, korgliknande anordningen på en basketbollplanen korg (ngt), en korg (med ngt)få korgen (av ngn)få avslag på sitt frieri (till ngn)om man
till slut vågade han fria men tyvärr fick han korgen
ge ngn korgenge ngn avslag på hans frieriom kvinna
flera män friade till Garbo men hon gav dem korgen
lägga alla ägg i samma korgseägg 1
sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. korgher; av lågty. korf med samma betydelse; trol. av lat. cor´bis ’korg’; betr. idiomen (från början av 1600-talet) jfr ty. einen Korb bekommen (efter bruket att sända friaren en korg som tecken på avslag)