Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kopul·er·ar●ha samlag
psykol.ett kopulerande par i hytten bredvid störde hennes nattsömn○äv. om djurpara sig
de söta aporna kopulerade ogenerat på zootkopulera med ngn/ngt, ngra kopulerarsedan 1891av lat. copula´re ’förena; foga samman’; jfr koppel
Subst.:vbid1-215227kopulerande,
vbid2-215227kopulering;
kopulation