Svensk ordbok 2009, webbversion

1koppa [kåp`a] substantiv ~n koppor kopp·an●blåsliknande hud­utslag med.○i plur. äv.vanligen i sammansättn. smittsam sjukdom med blåsliknande hud­utslag smittkopporvattkoppor○spec.i best. f. plur. smitt­koppor de klarade sig från koppornasedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. koppa; trol. besl. med kopp
2koppa [kåp`a] verb ~de ~t kopp·ar●behandla (sjuk person) genom att åstad­komma lokal, mindre blödning vanligen med hjälp av spec. instrument som punkterar huden och de ytligare venerna histor.med.JFRcohyponymåderlåta koppglaskopphornkoppa ngnsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. koppa; till kopp i bet. ’kopp­glas’ Subst.:vbid1-214984koppande, vbid2-214984koppning