Svensk ordbok 2009, webbversion

konventionell´ [-∫onel´] adjektiv ~t kon·vent·ion·ell1som följer konventionen och där­för kan upp­fattas som stel och formell admin.mil.psykol.han var korrekt klädd och nästan över­drivet konventionell i sitt upp­trädande○särsk. om handling e.d.konventionella fraserkonventionella före­ställningarhan fick en konventionell upp­fostran○äv. utan negativ värderingvanlig inte en helikopter utan ett konventionellt flyg­plan○i militära samman­hang om vapen etc. som inte ut­nyttjar kärn­laddningar, strids­gaser, smitt­ämnen o.d.konventionella vapenkonventionella strids­medelkonventionell krig­föringsedan 18042som följer överens­komna regler admin.psykol.spel.○ibl. i mots. till naturlighet e.d., spec. i bridgebudet 2 klöver var rent konventionellt och betydde inte att spelaren hade många kort i klöversedan 1846