Svensk ordbok 2009, webbversion

konven´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kon·vent·et1organiserad (politisk) samman­komst för visst syfte endast vid beskrivning av ut­ländska förh.admin.samh.partikonventvid det republikanska konventet ut­sågs NN till partiets president­kandidat○äv. om de församlade delegaternakonventet beslöt att ut­se NN till president­kandidat○äv. om större samman­komst (äv. i Sverige) med spel­verksamhet av o­lika slag, t.ex. roll­spel, dator­spel, kort­spel m.fl.spelkonvent(på/under/vid) konventetsedan 1635 (om kyrko­möte)fornsv. konvent ’klosterkonvent’; av lat. conven´tus ’samman­komst’, till conveni´re ’komma till­sammans’; jfr konvenans 2samman­fattningen av med­lemmarna i ett kloster admin.relig.○ibl. äv. om själva klostret○äv. om an­dra religiösa församlingar e.d.stiftskonventsedan 1401öppet brev utfärdat av Cecilia Petersdotter med gåvor till Skänninge kloster (Svenskt Diplomatarium)