Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kon·vent·et1organiserad (politisk) sammankomst för visst syfte
endast vid beskrivning av utländska förh.admin.samh.partikonventvid det republikanska konventet utsågs NN till partiets presidentkandidat○äv. om de församlade delegaternakonventet beslöt att utse NN till presidentkandidat○äv. om större sammankomst (äv. i Sverige) med spelverksamhet av olika slag, t.ex. rollspel, datorspel, kortspel m.fl.spelkonvent(på/under/vid) konventetsedan 1635 (om kyrkomöte)fornsv. konvent ’klosterkonvent’; av lat. conven´tus ’sammankomst’, till conveni´re ’komma tillsammans’; jfr konvenans
2sammanfattningen av medlemmarna i ett kloster
admin.relig.○ibl. äv. om själva klostret○äv. om andra religiösa församlingar e.d.stiftskonventsedan 1401öppet brev utfärdat av Cecilia Petersdotter med gåvor till Skänninge kloster (Svenskt Diplomatarium)