Svensk ordbok 2009, webbversion

kontusion [-∫o´n] substantiv ~en ~er kontus·ion·en●krosskada efter slag, stöt e.d. med.han hade fått kontusioner och näs­blod men ingen­ting var brutetsedan 1697av lat. contu´sio med samma betydelse, bildn. till contun´dere ’stöta sönder; krossa’