Svensk ordbok 2009, webbversion
kontusion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kontus·ion·en●krosskada
efter slag, stöt e.d.
med.han hade fått kontusioner och näsblod men ingenting var brutetsedan 1697av lat. contu´sio med samma betydelse, bildn. till contun´dere ’stöta sönder; krossa’