Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kontro·vers·en●läge med motstridiga åsikter i viss fråga
som ibl. resulterar i gräl e.d.
komm.han hade en kontrovers med tränarenhon hade en liten kontrovers med sina föräldraren kontrovers (mellan ngra) (om ngt/SATS), en kontrovers (med ngn) (om ngt/SATS)sedan 1618av lat. controver´sia ’tvist; strid’, till con´tra ’mot; tvärtemot’ och ver´sus ’vänd’