Svensk ordbok 2009, webbversion

kontrovers´ substantiv ~en ~er kontro·vers·en●läge med mot­stridiga å­sikter i viss fråga som ibl. resulterar i gräl e.d. komm.han hade en kontrovers med tränarenhon hade en liten kontrovers med sina föräldraren kontrovers (mellan ngra) (om ngt/SATS), en kontrovers (med ngn) (om ngt/SATS)sedan 1618av lat. controver´sia ’tvist; strid’, till con´tra ’mot; tvärt­emot’ och ver´sus ’vänd’