Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kont·roll·ör·en●person som har till yrke att kontrollera
personer, verksamhet etc.
samh.yrk.biljettkontrollörspårvagnskontrollörtullkontrollörkontrollören upptäckte förfalskningenkontrollörerna satte fast två gratisåkarekontrollör (av ngt)sedan 1629av fra. contrôleur med samma betydelse; jfr controller