Svensk ordbok 2009, webbversion

kontraste´ra verb ~de ~t kontr·ast·er·ar1ut­göra starkt av­vikande före­teelse i förhållande till den aktuella; ibl. över­gående i en mot­sats af.konstvet.JFRcohyponymbryta av 2 hans apati kontrasterade mot hennes entusiasmhennes röda läppar kontrasterade starkt mot hennes ljusa hykontrastera mot ngt, ngra kontrasterarsedan 17842ställa (två in­bördes mycket o­lika före­teelser) mot var­andra komm.ljus kontrasteras effekt­fullt med mörker i målningenkontrastera ngt med/mot ngt, kontrastera ngrasedan 1810Subst.:vbid1-214484kontrasterande, vbid2-214484kontrastering