Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kontr·ast·er·ar1utgöra starkt avvikande företeelse
i förhållande till den aktuella; ibl. övergående i en motsats
af.konstvet.JFRcohyponymbryta av 2
hans apati kontrasterade mot hennes entusiasmhennes röda läppar kontrasterade starkt mot hennes ljusa hykontrastera mot ngt, ngra kontrasterarsedan 17842ställa (två inbördes mycket olika företeelser) mot varandra
komm.ljus kontrasteras effektfullt med mörker i målningenkontrastera ngt med/mot ngt, kontrastera ngrasedan 1810Subst.:vbid1-214484kontrasterande,
vbid2-214484kontrastering