Svensk ordbok 2009, webbversion
[-siŋne´rael.-sinje´ra]
verb ~de ~t
kontra·sign·er·ar●underteckna (ngt) jämte en annan person
för att bestyrka att dokumentet i fråga överensstämmer med fattat beslut
samh.förr måste kungens underskrift av regeringsbeslut kontrasigneras av ansvarigt statsrådkontrasignera ngtsedan 1723till 1kontra och signera
Subst.:vbid1-214470kontrasignerande,
vbid2-214470kontrasignering