Svensk ordbok 2009, webbversion
[kån`-]
substantiv ~en ~er
kontra|pro·pos·it·ion·en●formellt förslag som utgör krav på motsatt beslut
i förhållande till det urspr. förslaget; ofta om förslag som läggs fram som formell säkerhetsåtgärd vid själva beslutsfattandet
samh.på frågan ”Antages styrelsens förslag?” svarade mötet ”Ja” och på kontrapropositionen svarades enhälligt ”Nej”sedan 1769