Svensk ordbok 2009, webbversion

kontraproposition [kån`-] substantiv ~en ~er kontra|­pro·pos·it·ion·en●formellt för­slag som ut­gör krav på mot­satt beslut i förhållande till det urspr. för­slaget; ofta om för­slag som läggs fram som formell säkerhets­åtgärd vid själva besluts­fattandet samh.på frågan ”Antages styrelsens för­slag?” svarade mötet ”Ja” och på kontrapropositionen svarades en­hälligt ”Nej”sedan 1769