Svensk ordbok 2009, webbversion

kontramande´ra verb ~de ~t kontra·mand·er·ar●åter­kalla militär order mindre brukl.mil.kontramandera ngtsedan 1632till lat. con´tra ’emot’ och manda´re ’ge i upp­drag’; jfr mandat Subst.:vbid1-214438kontramanderande, vbid2-214438kontramandering