Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kontra·mand·er·ar●återkalla
militär order
mindre brukl.mil.kontramandera ngtsedan 1632till lat. con´tra ’emot’ och manda´re ’ge i uppdrag’; jfr mandat
Subst.:vbid1-214438kontramanderande,
vbid2-214438kontramandering