Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kon·trah·ent·en●ofta best. f. plur.
endera av två parter
i avtal, överenskommelse etc., ofta med motsatta intressen
komm.yrk.○äv. om part i tvistadvokat NN företräder den kvinnliga kontrahenten vid skilsmässoförhandlingarnangns kontrahent, kontrahent till ngn, ngra är kontrahentersedan 1655till kontrahera