Svensk ordbok 2009, webbversion

kontrahen´t substantiv ~en ~er kon·trah·ent·en●ofta best. f. plur. en­dera av två parter i av­tal, överens­kommelse etc., ofta med mot­satta intressen komm.yrk.○äv. om part i tvistadvokat NN före­träder den kvinnliga kontrahenten vid skilsmässo­förhandlingarnangns kontrahent, kontrahent till ngn, ngra är kontrahentersedan 1655till kontrahera