Svensk ordbok 2009, webbversion
[kån`-]
substantiv ~et
kontra|band·et●vara som förs in i eller ut ur ett land trots förbud
särsk. om militärt betydelsefull vara
mil.krigskontrabandsedan 1697av ita. contrabbando ’smugglande; smuggelgods’, till contra- ’emot’ och bando ’befallning’