Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ti`-, -ti´-el.-tin`-, -tin´-]
substantiv,
ingen böjning, neutr.
kon·tinu·um●sammanhängande mängd av ett oändligt antal element
i en el. flera dimensioner
mat.mat.den s.k. tallinjen är ett kontinuumsedan 1822bildn. till lat. contin´uus ’sammanhängande’; jfr kontingent