Svensk ordbok 2009, webbversion

kontinuum [-ti`-, -ti´-el.-tin`-, -tin´-] substantiv, ingen böjning, neutr. kon·tinu·um●samman­hängande mängd av ett o­ändligt an­tal element i en el. flera dimensioner mat.mat.den s.k. tal­linjen är ett kontinuumsedan 1822bildn. till lat. contin´uus ’samman­hängande’; jfr kontingent