Svensk ordbok 2009, webbversion

kontamine´ra verb ~de ~t kon·tam·in·er·ar●ofta perf. part. smitta med.○äv.för­orena askan var kontaminerad med cesium-137kontaminera ngtsedan 1887av lat. contamina´re ’skända; befläcka; blanda i­hop’ Subst.:vbid1-214138kontaminerande, vbid2-214138kontaminering; kontamination