Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kon·tam·in·er·ar●ofta perf. part.
smitta
med.○äv.förorena
askan var kontaminerad med cesium-137kontaminera ngtsedan 1887av lat. contamina´re ’skända; befläcka; blanda ihop’
Subst.:vbid1-214138kontaminerande,
vbid2-214138kontaminering;
kontamination