Svensk ordbok 2009, webbversion

kontamination [-∫o´n] substantiv ~en ~er kon·tam·in·at·ion·en1felaktigt ut­tryck som upp­stått genom samman­blandning av två o­lika ut­tryck språkvet.språkvet.kontaminationer som ”spela stor betydelse”kontamination (mellan ngra), kontamination (med ngt)sedan 1884till kontaminera 2ned­smittning med.○äv.för­orening förhindra kontamination av analysproversedan 1868