Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kon·tam·in·at·ion·en1felaktigt uttryck som uppstått genom sammanblandning av två olika uttryck
språkvet.språkvet.kontaminationer som ”spela stor betydelse”kontamination (mellan ngra), kontamination (med ngt)sedan 1884till kontaminera
2nedsmittning
med.○äv.förorening
förhindra kontamination av analysproversedan 1868