Svensk ordbok 2009, webbversion

konststycke [kån`st-] substantiv ~t ~n konst|­styck·et●ngt som fordrar sär­skild skicklighet Nollut­föra ett konststyckehon lyckades med konststycket att få högsta poäng på högskole­provet○ibl. iron.han lyckades med konststycket att missa öppet mål på en meters av­ståndkonststycket (att+V)sedan 1651