Svensk ordbok 2009, webbversion
[kån`st-]
substantiv ~t ~n
konst|styck·et●ngt som fordrar särskild skicklighet
Nollutföra ett konststyckehon lyckades med konststycket att få högsta poäng på högskoleprovet○ibl. iron.han lyckades med konststycket att missa öppet mål på en meters avståndkonststycket (att+V)sedan 1651