Svensk ordbok 2009, webbversion
konstis
[
kån
`
st-
]
substantiv
~en ~ar
konst|is·en
●
is(täcke) som åstadkommits på konstgjord väg
på idrottsplats e.d.
sport.
○
äv. om motsvarande isbana e.d.
före 1950-talet fanns inga konstisar i Sverige
sedan 1895