Svensk ordbok 2009, webbversion

konstis [kån`st-] substantiv ~en ~ar konst|­is·en●is(täcke) som åstad­kommits på konst­gjord väg på idrotts­plats e.d. sport.○äv. om mot­svarande is­bana e.d.före 1950-talet fanns inga konstisar i Sverigesedan 1895