Svensk ordbok 2009, webbversion

konsterne´ra verb ~de ~t kon·stern·er·ar●vanligen perf. part. göra häpen och förvirrad psykol.hon såg ett ögon­blick konsternerad ut när han till­talade henne, men så kände hon i­gen honomkonsternera ngnsedan 1712av lat. consterna´re ’skrämma; förbrylla; göra häpen’ Subst.:vbid1-213464konsternerande; vbid2-213464konsternation