Svensk ordbok 2009, webbversion

konsistorium [-to`r-el.-to´r-] substantiv konsistoriet konsistorier kon·sist·ori·et1dom­kapitel i Svenska kyrkan admin.relig.sedan 1617av lat. consisto´rium ’(samlings­plats för) råds­församling’, till consis´tere ’samlas’; jfr konsistens 2styrelse vid vissa universitet och hög­skolor delvis ngt åld.admin.pedag.sedan 1610