Svensk ordbok 2009, webbversion
[-to`r-el.-to´r-]
substantiv konsistoriet konsistorier
kon·sist·ori·et1domkapitel
i Svenska kyrkan
admin.relig.sedan 1617av lat. consisto´rium ’(samlingsplats för) rådsförsamling’, till consis´tere ’samlas’; jfr konsistens
2styrelse vid vissa universitet och högskolor
delvis ngt åld.admin.pedag.sedan 1610