Svensk ordbok 2009, webbversion

konsert [-sä´räv.-särt´] substantiv ~en ~er kon·sert·en1(längre) till­ställning var­vid ett an­tal musik­stycken fram­förs musikkonsertaftonkonserthuskonsertsalkyrkokonsertpopulärkonsertradiokonsertrockkonserten ut­såld konserten direkt­sänd konsertgå på konsertge en konsert(på/under/vid) konsertensedan 1716via ty., fra. av ita. concerto ’en­dräkt; harmoni; konsert’, urspr. ’tävlan (mellan kör­stämmor eller instrument)’; till lat. concerta´re ’tävla’ 2musikalisk komposition för solo­instrument och orkester musikpianokonsertviolinkonsertBeethovens konsert för piano och orkester i C-duren konsert (för ngra)sedan 1746