Svensk ordbok 2009, webbversion
[-sä´räv.-särt´]
substantiv ~en ~er
kon·sert·en1(längre) tillställning varvid ett antal musikstycken framförs
musikkonsertaftonkonserthuskonsertsalkyrkokonsertpopulärkonsertradiokonsertrockkonserten utsåld konserten direktsänd konsertgå på konsertge en konsert(på/under/vid) konsertensedan 1716via ty., fra. av ita. concerto ’endräkt; harmoni; konsert’, urspr. ’tävlan (mellan körstämmor eller instrument)’; till lat. concerta´re ’tävla’
2musikalisk komposition för soloinstrument och orkester
musikpianokonsertviolinkonsertBeethovens konsert för piano och orkester i C-duren konsert (för ngra)sedan 1746