Svensk ordbok 2009, webbversion

konsekven´t adjektiv, neutr. ~ kon·sekv·ent●följd­riktigt genom­förd enl. vissa principer admin.psykol.JFRcohyponymprincipfast en konsekvent upp­fostran○äv. ut­vidgatständigt genom­förd ett konsekvent ifråga­sättandehan vägrar konsekvent att lyssna på henne (adv.)○ibl. äv. om personmotsägelse­fri i sina handlingar som förälder måste man vara konsekventsedan 1795av lat. con´sequens ’följande; följd­riktig’, till con´sequi ’följa efter’; jfr konsekutiv, sekunda, sekvens