Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv,
neutr. ~
kon·sekv·ent●följdriktigt genomförd
enl. vissa principer
admin.psykol.JFRcohyponymprincipfast
en konsekvent uppfostran○äv. utvidgatständigt genomförd
ett konsekvent ifrågasättandehan vägrar konsekvent att lyssna på henne (adv.)○ibl. äv. om personmotsägelsefri i sina handlingar
som förälder måste man vara konsekventsedan 1795av lat. con´sequens ’följande; följdriktig’, till con´sequi ’följa efter’; jfr konsekutiv, sekunda, sekvens