Svensk ordbok 2009, webbversion
[kån´-el.-i´v]
adjektiv ~t
kon·sek·ut·iv●som följer efter (ngt annat)
språkvet.○spec.som uttrycker följd
språkvet.”så att” är en konsekutiv konjunktionsedan 1761av lat. consecuti´vus ’som avser följd’, till con´sequi ’följa’; jfr konsekvent