Svensk ordbok 2009, webbversion

konsekutiv [kån´-el.-i´v] adjektiv ~t kon·sek·ut·iv●som följer efter (ngt annat) språkvet.○spec.som ut­trycker följd språkvet.”så att” är en konsekutiv konjunktionsedan 1761av lat. consecuti´vus ’som av­ser följd’, till con´sequi ’följa’; jfr konsekvent