Svensk ordbok 2009, webbversion

konossemen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en konosse·ment·et●dokument som ut­gör bevis för mot­tagning av gods som transporteras med far­tyg med å­tagande att leverera godset till behörig mot­tagare; ut­färdat av redare e.d. sjö.konossementklausulsedan 1661av fra. connoissement med samma betydelse; till lat. cognos´cere ’lära känna’; jfr konnässans