Svensk ordbok 2009, webbversion

konkla´v substantiv ~en ~er kon·klav·en●slutet rum för hemliga över­läggningar särsk. in­om katolska kyrkan komm.○äv. om de del­tagande personerna○särsk. om kardinalerna när de är samlade till påve­valkonklaven bekräftade påve­valet genom att sända ut vit röksedan 1680av lat. concla´ve ’rum som kan låsas; en­skild kammare’, till cla´vis ’nyckel’; jfr klav