Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kon·klav·en●slutet rum för hemliga överläggningar
särsk. inom katolska kyrkan
komm.○äv. om de deltagande personerna○särsk. om kardinalerna när de är samlade till påvevalkonklaven bekräftade påvevalet genom att sända ut vit röksedan 1680av lat. concla´ve ’rum som kan låsas; enskild kammare’, till cla´vis ’nyckel’; jfr klav