Svensk ordbok 2009, webbversion
konjektu
´
r
substantiv
~en ~er
kon·jekt·ur·en
●
(välgrundad) gissning
särsk. angående den rätta lydelsen av ett svårtolkat textställe
språkvet.
sedan 1618
av lat.
conjectu
´
ra
’slutsats; gissning’