Svensk ordbok 2009, webbversion
[kåŋgruen´t]
adjektiv,
neutr. ~
kon·gru·ent●fullt överensstämmande
i storlek och form el. liknande väsentliga egenskaper
särsk. geom., mat., språkvet.geom.mat.språkvet.i kongruenta trianglar är alla vinklar och alla sidor likai svenskan är predikatsfyllnaden normalt kongruent med subjektet (i motsats till i tyskan)kongruent med ngt, ngra är kongruentasedan 1821se kongruens