Svensk ordbok 2009, webbversion

konfusion [-∫o´n] substantiv ~en kon·fus·ion·en1det att en och samma person är både borgenär och gäldenär i fråga om samma förpliktelse ekon.jur.sedan 1847av lat. confu´sio ’blandning; o­ordning’; jfr konfundera 2förvirring genom störning i hjärnans funktion psykol.sedan 1887