Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kon·front·at·ion·en●det att konfrontera(s)
med ngn el. ngt
komm.mil.en pinsam konfrontationen konfrontation ansikte mot ansikte○särsk. på ett konfliktartat sättsammanstötning
konkret el. abstrakt
konfrontationspolitiken militär konfrontationen väpnad konfrontationen våldsam konfrontationdirekt konfrontation mellan polisen och demonstranterna○äv. om polisförrättning där ett vittne ska peka ut en misstänktdet är viktigt att en konfrontation genomförs på ett korrekt sätten konfrontation (med ngn/ngt), en konfrontation (mellan ngra)sedan 1700till konfrontera