Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kon·flikt·en●svårartad motsättning som måste lösas
vanligen genom ngn form av strid
arb.komm.psykol.konflikthanteringkonfliktorsakfamiljekonfliktintressekonfliktpersonkonfliktinterna konflikterkomma i konflikt med ngnkonflikt mellan riks- och lokalintressen○äv. om öppen stridvärldskonflikten väpnad konflikten militär konfliktdet spända läget övergick i öppen konfliktkonflikter på arbetsmarknaden○äv. psykol.oförenliga handlingstendenser inom en individ
konfliktfylldrollkonfliktsjälskonflikten inre konfliktkomma i konflikt med sig själv○äv. mer abstrakt om logisk oförenlighet e.d.hans uttalande står i konflikt med vad han tidigare har sagten konflikt (med ngn/ngt) (om ngt/SATS), en konflikt (mellan ngra) (om ngt/SATS)sedan 1811av lat. conflic´tus ’sammanstötning’