Svensk ordbok 2009, webbversion

konflik´t substantiv ~en ~er kon·flikt·en●svårartad mot­sättning som måste lösas vanligen genom ngn form av strid arb.komm.psykol.konflikthanteringkonfliktorsakfamiljekonfliktintressekonfliktpersonkonfliktinterna konflikterkomma i konflikt med ngnkonflikt mellan riks- och lokal­intressen○äv. om öppen stridvärldskonflikten väpnad konflikten militär konfliktdet spända läget över­gick i öppen konfliktkonflikter på arbets­marknaden○äv. psykol.o­förenliga handlingstendenser in­om en individ konfliktfylldrollkonfliktsjälskonflikten inre konfliktkomma i konflikt med sig själv○äv. mer abstrakt om logisk o­förenlighet e.d.hans ut­talande står i konflikt med vad han tidigare har sagten konflikt (med ngn/ngt) (om ngt/SATS), en konflikt (mellan ngra) (om ngt/SATS)sedan 1811av lat. conflic´tus ’samman­stötning’