Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kon·firm·and·en●pojke eller flicka (eller ibland vuxen person) som bereds för konfirmation
relig.yrk.konfirmandgruppkonfirmandundervisningkonfirmanderna på sommarlägretsedan 1857till lat. confirman´dus ’som ska befästas’; till konfirmera