Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kon·fig·ur·at·ion·en●form som delar (av viss sammansatt helhet) är anordnade i inbördes
i vetenskapliga och tekniska sammanhangadmin.arkit.tekn.vetenskapl.konfigurationsskissdatorkonfiguration○spec.planeternas inbördes ställning
○spec. äv.atomernas inbördes läge i en molekyl
konfiguration (av ngt)sedan 1817bildn. till lat. con´- ’tillsammans med’ och figura´re ’bilda; dana’; jfr figur