Svensk ordbok 2009, webbversion

konfiguration [-∫o´n] substantiv ~en ~er kon·fig·ur·at·ion·en●form som delar (av viss samman­satt helhet) är an­ordnade i in­bördes i vetenskapliga och tekniska samman­hangadmin.arkit.tekn.vetenskapl.konfigurationsskissdatorkonfiguration○spec.planeternas in­bördes ställning ○spec. äv.atomernas in­bördes läge i en molekyl konfiguration (av ngt)sedan 1817bildn. till lat. con´- ’till­sammans med’ och figura´re ’bilda; dana’; jfr figur