Svensk ordbok 2009, webbversion
kondole
´
ra
verb
~de ~t
kon·dol·er·ar
●
beklaga ngns sorg
vid dödsfall
komm.
han var en av de första som kondolerade vid NN:s bortgång
kondolera (ngn)
sedan 1629
se
kondoleans
Subst.:
vbid1-212590
kondolerande
,
vbid2-212590
kondolering