Svensk ordbok 2009, webbversion

kondole´ra verb ~de ~t kon·dol·er·ar●beklaga ngns sorg vid döds­fall komm.han var en av de första som kondolerade vid NN:s bort­gångkondolera (ngn)sedan 1629se kondoleans Subst.:vbid1-212590kondolerande, vbid2-212590kondolering