Svensk ordbok 2009, webbversion
kondi
`
tor
substantiv
~n ~er
[-o
´
rer]
kond·it·or·er
●
bagare som framställer finare (söta) bakverk
kokk.
yrk.
JFR
cohyponym
sockerbagare
sedan 1634
bildn. till lat.
condi
´
re
’sylta; krydda’