Svensk ordbok 2009, webbversion
[-a`l-äv.-a´l-]
substantiv,
best. f. ~, n-genus
kond·it·ion·al·is●en verbform som anger det som skulle ske under vissa förutsättningar
förekommande i vissa språk (inte svenska)
språkvet.○i svenskan äv. om en konstruktionstyp (fras) med samma funktioni uttrycket ”han skulle ha kommit” finns ett exempel på konditionalissedan 1820se kondition