Svensk ordbok 2009, webbversion
[-si´-el.-si`-]
substantiv konciliet koncilier
el.
konsiliumkonsilium
[-si´- el. -si`-]konsiliet konsilier
kon·cili·et, kon·sili·et●allmänt kyrkomöte med deltagare från hela kyrkan
admin.relig.JFRcohyponymsynod
konciliet i Konstanz 1414–1418(på/under/vid) koncilietsedan 1529av lat. concil´ium ’sammankomst, möte’; jfr konselj, konsulent