Svensk ordbok 2009, webbversion

kon substantiv ~en ~er [ko´n- el. ko`n-] kon·en●en geometrisk kropp med cirkulär (eller elliptisk) bas­yta och spetsig topp mat.konformaden rak cirkulär konen stympad kon○äv. om bruks­föremål med så­dan formtränaren ställde upp konerna för dribblingsövningen○spec. om tecken med så­dan form, särsk. på sjö­märke el. (förr) för storm­varningsedan 1690av grek. ko´nos ’kägla’