Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er [ko´n- el. ko`n-]
kon·en●en geometrisk kropp med cirkulär (eller elliptisk) basyta och spetsig topp
mat.konformaden rak cirkulär konen stympad kon○äv. om bruksföremål med sådan formtränaren ställde upp konerna för dribblingsövningen○spec. om tecken med sådan form, särsk. på sjömärke el. (förr) för stormvarningsedan 1690av grek. ko´nos ’kägla’