Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kom·pos·it·en●ofta i sammansättn.
material som är sammansatt av olika delmaterial
med olika funktioner
Nollkompositplastett mycket lätt skrov byggt i komposit av bl.a. skumplast, epoxyharts och kolfibersedan 1932till lat. compos´itus ’sammansatt’; till komponera