Svensk ordbok 2009, webbversion

komposi´t substantiv ~en ~er kom·pos·it·en●ofta i sammansättn. material som är samman­satt av o­lika delmaterial med o­lika funktioner Nollkompositplastett mycket lätt skrov byggt i komposit av bl.a. skum­plast, epoxyharts och kol­fibersedan 1932till lat. compos´itus ’samman­satt’; till komponera