Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kom·pil·er·ar1(osjälvständigt) ställa samman material ur andras arbeten
till ngt slag av helhet
ofta ngt nedsätt.bok.en snabbt kompilerad handbokkompilera ngtsedan 1632av lat. compila´re ’utplundra’, eg. ’rycka håren av ngn’; till pil´us ’hår’
2översätta källkod till maskinkod
med avs. på program i s.k. högnivåspråk
databehandl.kompilera ngtsedan 1950-taletSubst.:vbid1-212140kompilerande,
vbid2-212140kompilering;
kompilation