Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kom·pass·en●ett instrument med graderad skiva och magnetnål, för bestämning av väderstreck
baserat på det faktum att nålen alltid pekar mot norr
instr.kompassnålskeppskompassstyrkompassnavigera efter kompassenorientera med hjälp av karta och kompass○äv. om annan konstruktion med samma uppgiftgyrokompass○äv. bildligträttesnöre
Bibeln var hans moraliska kompass○spec. om ngt som ska ge vägledning för politisk verksamhethans ideologiska kompasspartiledningen verkade helt sakna kompasssedan 1499synebrev på rågångssträckning utfärdat av fogden på Kopparberget Nils Magnusson (Diplomatarium Dalekarlicum)fornsv. kompas; via ty. av ita. compasso ’cirkel; passare; kompass’, till compassare ’stega, avmäta’; till lat. pass´us ’steg’; jfr passare, passera, passus