Svensk ordbok 2009, webbversion

kompass´ substantiv ~en ~er kom·pass·en●ett instrument med graderad skiva och magnet­nål, för bestämning av väder­streck baserat på det faktum att nålen all­tid pekar mot norr instr.kompassnålskeppskompassstyrkompassnavigera efter kompassenorientera med hjälp av karta och kompass○äv. om annan konstruktion med samma upp­giftgyrokompass○äv. bildligträtte­snöre Bibeln var hans moraliska kompass○spec. om ngt som ska ge väg­ledning för politisk verksamhethans ideologiska kompassparti­ledningen verkade helt sakna kompasssedan 1499synebrev på rågångssträckning utfärdat av fogden på Kopparberget Nils Magnusson (Diplomatarium Dalekarlicum)fornsv. kompas; via ty. av ita. compasso ’cirkel; passare; kompass’, till compassare ’stega, av­mäta’; till lat. pass´us ’steg’; jfr passare, passera, passus