Svensk ordbok 2009, webbversion

komp [kåm´p] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en komp·et1musikaliskt ackompanjemang vard.musikkompet av bas, trummor och piano○äv. om mot­svarande musikerNN och ON ut­gjorde kompkomp (till ngt)sedan 1934till ackompanjemang 2kompensation vard.Nollkompledighetkomp (för ngt/SATS)sedan åtm. 1970-taletkort­form av kompensation