Svensk ordbok 2009, webbversion

kommute´ra verb ~de ~t kom·mut·er·ar1kasta om riktningen av elektrisk ström eltekn.kommutera ngtsedan 1893av lat. commuta´re med samma betydelse, till com´ ’med’ och muta´re ’ändra’ 2kunna bytas ut (mot annat ljud) så att en betydelse­skillnad upp­står språkvet.språkvet.i orden ”bil” och ”pil” kommuterar ”b” och ”p”○äv.byta ut ett (enda) ljud i ett ord mot ett annat ljud så att ett ord med en annan betydelse upp­står kommutera (ngt) (med/mot ngt), kommutera (ngra)sedan trol. 1950-taletSubst.:vbid1-211943kommuterande, vbid2-211943kommutering; kommutation