Svensk ordbok 2009, webbversion

kommutation [-∫o´n] substantiv ~en ~er kom·mut·at·ion·en●det att kommutera språkvet.sesekommutera 1 ○spec. i språk­vetenskapliga samman­hang (som en metod att av­göra vilka väsentliga ljudskillnader som finns i ett språk)kommutationsprovsedan 1887av lat. commuta´tio ’förändring’; till kommutera