Svensk ordbok 2009, webbversion
[-a`r-el.-a´r-]
substantiv ~n ~r
kom·miss·ari·en1(titel för) viss tjänsteman med ledande eller övervakande uppdrag
särsk. inom polisväsendet
mil.yrk.poliskommissarie○äv. om person i ansvarsfull ställning inom andra områdenutställningskommissarieFN:s kommissarie för mänskliga rättighetersedan 1562av medeltidslat. commissa´rius ’ombud’, till lat. committ´ere ’anförtro’; jfr kommitté
2regeringsmedlem i Sovjetunionen
under åren närmast efter revolutionen
histor.samh.yrk.folkkommissariesedan 1918jfr folkkommissarie