Svensk ordbok 2009, webbversion

kommissarie [-a`r-el.-a´r-] substantiv ~n ~r kom·miss·ari·en1(titel för) viss tjänste­man med ledande eller över­vakande upp­drag särsk. in­om polis­väsendet mil.yrk.poliskommissarie○äv. om person i ansvars­full ställning in­om an­dra om­rådenutställningskommissarieFN:s kommissarie för mänskliga rättighetersedan 1562av medeltidslat. commissa´rius ’om­bud’, till lat. committ´ere ’an­förtro’; jfr kommitté 2regerings­medlem i Sovjetunionen under åren närmast efter revolutionen histor.samh.yrk.folkkommissariesedan 1918jfr folkkommissarie