Svensk ordbok 2009, webbversion

kommendö´r substantiv ~en ~er kom·mend·ör·en1(titel för) en högre officer in­om flottan mot­svarande överste in­om den övriga försvars­makten mil.sjö.yrk.kommendör av första gradenkommendör vid kungliga flottan○äv. om en högre officer i Frälsnings­arménsedan 1676av fra. commandeur med samma betydelse; till kommendera 2inne­havare av högre grad av en riddar­orden sociol.yrk.kommendör av Nordstjärne­ordensedan 1748