Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kom·mend·ant·en●högsta chef för en fästning
mest histor.mil.yrk.kommendanten på Sveaborg○äv. om militärbefälhavare i en stad el. ett områdekommendant (för/över ngt)sedan ca 1635av fra. commandant, ita. comandante med samma betydelse; se kommendera