Svensk ordbok 2009, webbversion

kommendan´t substantiv ~en ~er kom·mend·ant·en●högsta chef för en fästning mest histor.mil.yrk.kommendanten på Sveaborg○äv. om militär­befälhavare i en stad el. ett om­rådekommendant (för/över ngt)sedan ca 1635av fra. commandant, ita. comandante med samma betydelse; se kommendera