Svensk ordbok 2009, webbversion

komman´do substantiv ~t ~n kom·mando·na1kort befallning vanligen med ett standardiserat ut­tryck; särsk. till soldat (och djur) mil.kommandoordkommandoropeldkommandoge ett kommando○ibl. försvagatStäda ditt rum! – OK, men jag gör det inte på kommando○äv. bildligtinstruktion till dator kortkommandosedan 1556av ita. comando ’befallning; befäl’, till comandare ’befalla’; jfr kommendera 2(högsta) befäl mil.marinkommandoöverkommandofå kommandotta kommandot över skutanlämna över kommandot○äv. ut­vidgatställning som ger möjlighet att bestämma ha kommandot över institutionen○äv. om manöveranordning e.d.dubbelkommandokommando (över ngn/ngt), (under ngns) kommandosedan 16253vanligen i sammansättn. sär­skilt ut­valt (elit)truppförband för svårare upp­drag mil.specialkommandosedan 1705