Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
kom·mando·na1kort befallning
vanligen med ett standardiserat uttryck; särsk. till soldat (och djur)
mil.kommandoordkommandoropeldkommandoge ett kommando○ibl. försvagatStäda ditt rum! – OK, men jag gör det inte på kommando○äv. bildligtinstruktion till dator
kortkommandosedan 1556av ita. comando ’befallning; befäl’, till comandare ’befalla’; jfr kommendera
2(högsta) befäl
mil.marinkommandoöverkommandofå kommandotta kommandot över skutanlämna över kommandot○äv. utvidgatställning som ger möjlighet att bestämma
ha kommandot över institutionen○äv. om manöveranordning e.d.dubbelkommandokommando (över ngn/ngt), (under ngns) kommandosedan 16253vanligen i sammansättn.
särskilt utvalt (elit)truppförband för svårare uppdrag
mil.specialkommandosedan 1705